Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Exportbidrag - Fast exportbidrag - Produkter som omedelbart har återimporterats till gemenskapen efter tullklarering för övergång till fri omsättning i ett tredje land - Förlust av rätten till bidrag - Villkor - Förhållanden som utgör sådant förfarande som utgör missbruk - Utredning ankommer på den nationella domstolen
(Kommissionens förordning nr 2730/79, artiklarna 9.1, 10.1 och 20.2- 20.6 och förordning nr 568/85)
Sammanfattning
$$Artiklarna 9.1, 10.1 och 20.2-6 i förordning nr 2730/79 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt förordning nr 568/85 skall tolkas så, att en exportör inom gemenskapen kan frånkännas rätt till fast exportbidrag om en vara som sålts till en köpare med hemvist i ett tredje land och för vilken exportbidrag har utgått, omedelbart efter dess övergång till fri omsättning i det berörda tredje landet har återinförts till gemenskapen i ett förfarande för extern gemenskapstransitering i syfte att den där, utan att det kan fastställas att några gemenskapsbestämmelser åsidosätts, genom uppbörd av importtullar och importavgifter skall övergå till fri omsättning och att en sådan transaktion utgör ett sådant förfarande från den ifrågavarande gemenskapsexportörens sida vilket utgör missbruk av rättigheter.
En förutsättning för att det skall kunna fastställas att det är fråga om ett sådant förfarande som utgör missbruk av rättigheter är att den ifrågavarande gemenskapsexportörens avsikt är att erhålla en förmån som följer av gemenskapsbestämmelser genom att på ett konstruerat sätt uppfylla villkoren för att få förmånen. Bevisning i denna fråga skall framläggas inför den nationella domstolen i enlighet med nationell rätt, exempelvis genom att det visas att nämnde exportör har agerat i samförstånd med den som importerat varan till det tredje landet.
Det förhållandet att en vara innan den återimporteras till gemenskapen har sålts av köparen, som har sitt hemvist i det berörda tredje landet, till ett företag med vilket denne har band av personlig och ekonomisk art och som likaledes är etablerat i nämnda land är en av de faktiska omständigheter som kan beaktas av den nationella domstolen vid utredning av huruvida rekvisiten för återbetalningsskyldighet avseende exportbidragen är uppfyllda.
(se punkt 59 och domslutet)
Parter
I mål C-110/99,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Bundesfinanzhof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Emsland-Stärke GmbH
och
Hauptzollamt Hamburg-Jonas,
angående tolkningen av artiklarna 10.1 och 20.2-6 i kommissionens förordning (EEG) nr 2730/79 av den 29 november 1979 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 317, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 568/85 av den 4 mars 1985 (EGT L 65, s. 5),
meddelar
DOMSTOLEN
sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena C. Gulmann, A. La Pergola, M. Wathelet och V. Skouris samt domarna D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet, P. Jann, L. Sevón (referent), R. Schintgen och F. Macken,
generaladvokat: S. Alber,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Emsland-Stärke GmbH, genom advokaten B. Festge, Hamburg,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom K.-D. Borchardt, rättstjänsten, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 14 mars 2000 av: Emsland-Stärke GmbH och kommissionen,
och efter att den 16 maj 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Bundesfinanzhof har genom beslut av den 2 februari 1999, som inkom till domstolen den 31 mars 1999, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av artiklarna 10.1 och 20.2-6 i kommissionens förordning (EEG) nr 2730/79 av den 29 november 1979 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 317, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 568/85 av den 4 mars 1985 (EGT L 65, s. 5) (nedan kallad förordning nr 2730/79).
2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan bolaget Emsland-Stärke GmbH (nedan kallat Emsland-Stärke) och Hauptzollamt Hamburg-Jonas (nedan kallat HZA) angående frågan huruvida Emsland-Stärke har rätt till fast exportbidrag för export till Schweiz av potatisstärkelsebaserade och vetestärkelsebaserade produkter under perioden april-juni 1987.
Tillämpliga bestämmelser
3 Vid tidpunkten då de i målet vid den nationella domstolen aktuella händelserna ägde rum återfanns villkoren för beviljande av exportbidrag för samtliga jordbruksprodukter i förordning nr 2730/79.
4 I artikel 9.1 första stycket i denna förordning stadgas följande:
"Utan att det påverkar bestämmelserna i artiklarna 10, 20 och 26 skall bidraget betalas ut först sedan det styrkts att de produkter för vilka exporttullformaliteterna har fullgjorts, inom 60 dagar från den dag då dessa formaliteter fullgjordes, har
- nått sin bestämmelseort i oförändrat skick i sådana fall som avses i artikel 5
eller
- i annat fall lämnat gemenskapens geografiska territorium i oförändrat skick."
5 Artikel 10.1 i förordning nr 2730/79 har följande lydelse:
"Betalning av ett rörligt eller fast bidrag skall i följande fall ske, inte enbart på villkor att produkten har lämnat gemenskapens geografiska område, utan också - utom när den på grund av force majeure förstörts under transport - att den har importerats till tredje land eller, i tillämpliga fall, till ett bestämt tredje land inom den tid som anges i artikel 31:
a) Det råder starkt tvivel om produktens faktiska bestämmelseort.
b) Produkten kan komma att återinföras till gemenskapen på grund av skillnaden mellan bidraget för den exporterade produkten och de importavgifter som tillämpades för en identisk produkt den dag då exporttullformaliteterna fullgjordes.
I de fall som nämns i föregående stycke skall bestämmelserna i artikel 20.2-6 gälla.
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får dessutom kräva att ytterligare bevis läggs fram för att styrka att produkten faktiskt har släppts ut på marknaden i oförändrat skick i det importerande tredje landet."
6 I artikel 20.2-6 i förordning nr 2730/79 stadgas följande:
"2. En produkt skall anses vara importerad när den har tullbehandlats för övergång till fri konsumtion i det berörda tredje landet.
3. Som bevis för att en produkt tullbehandlats för övergång till fri konsumtion skall ett av följande dokument visas upp:
a) Ett tulldokument eller kopia eller fotokopia av ett sådant; kopians eller fotokopians riktighet skall bestyrkas av det organ som undertecknat originaldokumentet, av ett offentligt organ i det berörda tredje landet eller av något av medlemsstaternas offentliga organ.
b) Ett intyg om tullbehandling, utformat enligt förebilden i bilaga 2; intyget skall vara skrivet på ett eller flera av gemenskapens officiella språk och på det språk som används i det berörda tredje landet.
c) Ett annat dokument, bestyrkt av tullmyndigheterna i det berörda tredje landet, som identifierar produkterna och visar att de övergått till fri konsumtion i det landet.
4. Om inget av dessa dokument kan visas upp beroende på omständigheter som inte exportören råder över, eller om de anses otillräckliga, skall tullbehandlingen för övergång till fri konsumtion anses styrkt om ett eller flera av följande dokument visas upp:
[...]
5. Dessutom skall exportören i samtliga fall där denna artikel är tillämplig lägga fram en kopia eller fotokopia av transportdokumentet.
6. I enlighet med artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG, och motsvarande artiklar i övriga förordningar om den gemensamma organisationen av marknaderna, får kommissionen i särskilda fall, som skall fastställas, besluta att de importbevis som avses i punkterna 3 och 4 får anses ha lagts fram genom att ett visst dokument visas upp eller på annat sätt."
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
7 Av beslutet om hänskjutande framgår att Emsland-Stärke mellan april och juni 1987 genom flera leveranser exporterade en potatisstärkelse- och vetestärkelsebaserad produkt med beteckningen Emes E till Schweiz. De angivna mottagarna var antingen Fuga AG (nedan kallat Fuga) eller Lukowa AG (nedan kallat Lukowa), bolag med säte på samma adress i Luzern (Schweiz), vilka har samma ledning och företräds av samma personer. Fakturorna var i samtliga fall ställda till Lukowa. På begäran av Emsland-Stärke och med beaktande av bland annat schweiziska tullklareringshandlingar och transporthandlingar beviljade HZA Emsland-Stärke exportbidrag.
8 Vid en senare av de tyska tullmyndigheternas spaningsenhet genomförd utredning framkom det att exportleveranserna av Emes E, omedelbart efter dessa produkters övergång till fri omsättning i Schweiz, transporterades tillbaka till Tyskland, i oförändrat skick och med samma transportmedel i ett nytt förfarande för extern gemenskapstransitering, vilket hade inletts av Lukowa. Varorna övergick till fri omsättning i Tyskland genom uppbörd av tillämpliga importtullar och importavgifter.
9 HZA omprövade genom beslut av den 16 maj 1991 sina beslut om beviljande av exportbidrag för dessa leveranser och återkrävde beviljade exportbidrag om totalt 66 722,89 DEM.
10 I maj och juni 1987 exporterade sökanden dessutom genom flera leveranser en vetestärkelsebaserad produkt med beteckningen Emsize W 2 till Schweiz. Mottagarna var även i dessa fall Fuga eller Lukowa. HZA beviljade åter exportbidrag.
11 Vid en senare av de tyska tullmyndigheternas spaningsenhet genomförd utredning framkom det att de ifrågavarande exportleveranserna, omedelbart efter det att de hade övergått till fri omsättning i Schweiz, transporterades till Italien, i oförändrat skick och med samma transportmedel i ett nytt förfarande för extern gemenskapstransitering, vilket hade inletts av Fuga. Varorna övergick till fri omsättning i Italien genom uppbörd av tillämpliga importtullar och importavgifter. Det företag som ombesörjde transporten tillställde Fuga fakturor för direkttransport av varorna från ursprungsorten i Tyskland till bestämmelseorten i Italien.
12 Genom beslut av den 22 juni 1992 omprövade HZA sina beslut om exportbidrag för dessa leveranser och återkrävde beviljade exportbidrag om sammanlagt 253 456,69 DEM.
13 Emsland-Stärke begärde omprövning av dessa beslut. HZA ändrade inte besluten. Emsland-Stärke väckte därför talan vid Finanzgericht.
14 Emsland-Stärke har vid ifrågavarande domstol anfört att det var felaktigt att återkräva exportbidragen, eftersom samtliga varor hade övergått till fri omsättning i Schweiz. Bolaget har påpekat att det är utrett vad beträffar tre leveranser att varorna hade sålts i Schweiz, av Fuga till Lukowa, innan de återexporterades. Vidare har bolaget försäkrat att varorna inte återinfördes till gemenskapen i bedrägligt syfte och att bolaget saknade kännedom om vad köparna i Schweiz skulle göra med varorna.
15 Finanzgericht avslog överklagandet. Emsland-Stärke överklagade domen till Bundesfinanzhof och åberopade inför nämnda domstol att artikel 10.1 i förordning nr 2730/79 hade åsidosatts.
16 Bundesfinanzhof har noterat att det är ett krav enligt denna bestämmelse att bevisning om att varan har importerats till det tredje landet skall företes. I artikel 10.1 andra stycket i förordning nr 2730/79 hänvisas i detta avseende till de regler om bevisning vilka återfinns i artikel 20.2-6 i samma förordning och vilka även är tillämpliga i fråga om rörliga exportbidrag.
17 Bundesfinanzhof har konstaterat att Emsland-Stärke i målet vid den nationella domstolen, genom att inkomma med ett intyg om tullklarering, har visat att tullförfarandet för övergång till fri omsättning har genomförts. Denna typ av handling omfattas av artikel 20.2 i förordning nr 2730/79. Det framgår även av de transporthandlingar som sökanden i målet vid den nationella domstolen har inkommit med, och vilka man enligt artikel 20.5 får förete, att varorna i samtliga fall fysiskt har transporterats till det berörda tredje landet, i detta fall Schweiz, men att varorna dock genast har vidarebefordrats.
18 Den hänskjutande domstolen har angivit att det skulle föreligga skäl att bestämma vilken ytterligare bevisning om att varan har importerats som skulle kunna begäras för det fall att dessa handlingar inte skulle anses som tillräcklig bevisning i ett sådant fall som det förevarande. Om det exempelvis kan styrkas att varan har släppts ut på marknaden i det tredje landet genom att det visas att varan har vidareförsålts i nämnda land finns det anledning att precisera under vilka omständigheter en sådan försäljning skall godtas. Bundesfinanzhof har noterat att man vad beträffar målet vid den nationella domstolen kan fråga sig, vad avser de tre leveranser som har vidareförsålts i det tredje landet, huruvida det nära ekonomiska och personliga förhållandet mellan de företag som varit inblandade i denna vidareförsäljning är sådant att en sådan transaktion inte kan godtas som bevis för import till det tredje landet.
19 Med hänsyn till ovanstående beslutade Bundesfinanzhof att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:
"1) Skall artikel 10.1 jämförd med artikel 20.2-6 i rådets förordning (EEG) nr 2730/79 tolkas på så sätt att en exportör förlorar sin rätt till exportbidrag enligt en bidragssats som är densamma för samtliga tredje länder, om den vara för vilken exportbidrag har utbetalats och som har sålts till en köpare med hemvist i ett tredje land, omedelbart efter övergången till fri omsättning i det ifrågavarande tredje landet har återinförts i gemenskapen i ett förfarande för extern gemenskapstransitering och, utan att något åsidosättande av regler har kunnat konstateras, har övergått till fri omsättning där genom uppbörd av importtullar och importavgifter?
2) Skulle svaret på denna fråga bli ett annat om den i det ifrågavarande tredje landet bosatte köparen av varan säljer densamma till ett företag, som också har sitt säte i det ifrågavarande tredje landet och som har band av ekonomisk och personlig art till köparen, innan produkten återimporteras till gemenskapen?"
20 Domstolen finner att dessa frågor skall besvaras gemensamt.
Tolkningsfrågorna
Parternas argument
21 Emsland-Stärke har föreslagit att den första frågan skall besvaras så, att en exportör har rätt till exportbidrag under de omständigheter som avses i frågan. Bolaget har erinrat om att det i målet vid den nationella domstolen är fråga om bidrag som till beloppet är oberoende av varornas bestämmelseort och att det för att erhålla sådant bidrag är tillräckligt, med undantag för de fall som avses i artikel 10.1 första stycket a och b i förordning nr 2730/79, att visa att varorna har lämnat gemenskapens geografiska territorium.
22 Ems
