DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 4 april 2017 ( 1 )

”Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Direktiv 2004/114/EG — Artikel 6.1 d — Villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse — Nekad inresa — Begreppet 'hot mot allmän säkerhet’ — Utrymme för skönsmässig bedömning”

I mål C‑544/15,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Förvaltningsdomstolen i Berlin, Tyskland) genom beslut av den 14 oktober 2015, som inkom till domstolen den 19 oktober 2015, i målet

Sahar Fahimian

mot

Bundesrepublik Deutschland,

ytterligare deltagare i rättegången:

Stadt Darmstadt,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice-ordföranden A. Tizzano, avdelningsordförandena M. Ilešič, L. Bay Larsen, T. von Danwitz, E. Juhász, M. Berger, A. Prechal, M. Vilaras och E. Regan (referent) samt domarna A. Rosas, A. Borg Barthet, D. Šváby, E. Jarašiūnas och C. Lycourgos,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: handläggaren K. Malacek,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 september 2016,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

—

Sahar Fahimian, genom P. von Auer, Rechtsanwalt,

—

Tysklands regering, genom J. Möller och T. Henze, båda i egenskap av ombud,

—

Belgiens regering, genom C. Pochet och M. Jacobs, båda i egenskap av ombud,

—

Greklands regering, genom T. Papadopoulou, i egenskap av ombud,

—

Frankrikes regering, genom D. Colas, F.X. Bréchot och E. Armoët, samtliga i egenskap av ombud,

—

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av W. Ferrante, avvocato dello Stato,

—

Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom C. Cattabriga och F. Erlbacher, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 29 november 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 d i rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 2004, s. 12).

Begäran har framställts i ett mål mellan Sahar Fahimian och Bundesrepublik Deutschland (Förbundsrepubliken Tyskland) angående denna medlemsstats beslut att inte bevilja henne visering för studier.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2004/114

Skälen 6, 7, 14, 15 och 24 i direktiv 2004/114 har följande lydelse:

”(6)

En av gemenskapens målsättningar på utbildningsområdet är att verka för att Europa som helhet får en ställning som världsledande expertiscentrum för studier och yrkesutbildning. Ett nyckelinslag i denna strategi är att främja tredjelandsmedborgares inresa i och rörlighet inom gemenskapen i studiesyfte. En tillnärmning av medlemsstaternas nationella lagstiftning om villkoren för inresa och vistelse utgör också en del av denna strategi.

(7)

Migration i de syften som anges i detta direktiv är som princip tillfällig och oberoende av situationen på arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten och är ömsesidigt berikande för de berörda migranterna, deras ursprungsland och värdmedlemsstaten och den bidrar till en ökad förståelse mellan olika kulturer.

…

(14)

Inresa och vistelse för de ändamål som anges i detta direktiv kan vägras på vederbörligen motiverade grunder. Framför allt kan inresa och vistelse vägras om en medlemsstat enligt en bedömning som grundar sig på fakta anser den berörda tredjelandsmedborgaren vara ett potentiellt hot mot allmän ordning och allmän säkerhet. Begreppet allmän ordning kan omfatta en fällande dom för ett allvarligt brott. I detta sammanhang måste det noteras att begreppen allmän ordning och allmän säkerhet också omfattar sådana fall där en tredjelandsmedborgare tillhör eller har tillhört en organisation som stöder terrorism, stöder eller har stött en sådan organisation eller har eller tidigare har haft extremistiska sympatier.

(15)

Om medlemsstaterna hyser betänkligheter mot grunderna för ansökan om inresa och vistelse bör de kunna kräva alla de bevis som är nödvändiga för att bedöma dess samstämmighet, framför allt på grundval av sökandens påtänkta studier, för att på så sätt bekämpa missbruk och felaktig användning av det förfarande som anges i detta direktiv.

…

(24)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av dess omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.”

I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:

”Syftet med detta direktiv är att fastställa

villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium för en period som överstiger tre månader, för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete,

reglerna för förfaranden för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium för dessa ändamål.”

Artikel 3 i nämnda direktiv har rubriken ”Tillämpningsområde”. I artikel 3.1 i samma direktiv anges att det är tillämpligt på ”tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för studier”.

Kapitel II i direktiv 2004/114 avser ”Villkor för inresa och vistelse”. I detta kapitel ingår artiklarna 5–11 i direktivet. Artikel 5 har följande lydelse:

”En tredjelandsmedborgares rätt till inresa och vistelse enligt detta direktiv är avhängig av att det framgår av handlingarna i ärendet att sökanden uppfyller villkoren i artikel 6 och, beroende på vilken kategori sökanden tillhör, artiklarna 7–11.”

I artikel 6 i detta direktiv föreskrivs följande:

”1. En tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för de ändamål som avses i artiklarna 7–11 skall uppfylla följande villkor:

Sökanden skall uppvisa en giltig resehandling så som denna fastställs i nationell lagstiftning. Medlemsstaten får kräva att resehandlingens giltighetstid minst omfattar den planerade vistelsens längd.

Sökanden skall uppvisa ett tillstånd till den planerade vistelsen från föräldrarna om sökanden är underårig enligt värdmedlemsstatens lagstiftning.

Sökanden skall ha en sjukförsäkring som avser samtliga risker som den berörda medlemsstatens egna medborgare normalt har täckning för.

Sökanden får inte betraktas som ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa.

Om medlemsstaten så begär, skall sökanden förete bevis för att denne har erlagt de avgifter som enligt artikel 20 i detta direktiv krävs för behandlingen av ansökan.

2. Medlemsstaterna skall underlätta förfarandet för inresa och vistelse för de tredjelandsmedborgare som avses i artiklarna 7–11 och som deltar i gemenskapsprogram som främjar rörligheten till eller inom gemenskapen.”

Artiklarna 7‐11 i kapitel II i nämnda direktiv avser villkor för inresa och vistelse för studerande, elever, oavlönade praktikanter och volontärer samt rörlighet för studerande. Artikel 7 i direktivet har rubriken ”Särskilda villkor för studerande”. Artikel 7.1 har följande lydelse:

”Utöver de allmänna villkoren i artikel 6 skall en tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för studier uppfylla följande villkor:

Den studerande skall vara antagen vid en läroanstalt för högre utbildning för att följa ett studieprogram.

Den studerande skall förete de bevis som medlemsstaten kräver på att han under vistelsen kommer att ha tillräckliga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle, sina studier och sin återresa. Medlemsstaterna skall offentliggöra det minsta månatliga belopp som krävs för denna bestämmelse, vilket dock inte får påverka medlemsstaternas möjlighet att göra en enskild prövning av varje individuellt fall.

Om medlemsstaten så begär skall den studerande förete bevis på tillräckliga kunskaper i undervisningsspråket för det studieprogram som han följer.

Om medlemsstaten så begär skall den studerande styrka att han har erlagt de avgifter som läroanstalten kräver.”

I artikel 12 i direktiv 2004/114 anges följande:

”1. Ett uppehållstillstånd skall utfärdas till den studerande för en period på minst ett år, och det får förnyas om innehavaren fortfarande uppfyller villkoren i artiklarna 6 och 7. Om det studieprogram som den studerande följer har en kortare varaktighet än ett år, skall uppehållstillståndet vara giltigt under hela studieperioden.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 får medlemsstaterna besluta att inte förnya eller att återkalla ett uppehållstillstånd om innehavaren

inte iakttar de begränsningar av tillträde till ekonomisk verksamhet som föreskrivs i artikel 17,

inte gör godtagbara framsteg med sina studier i enlighet med nationell lagstiftning eller administrativ praxis.”

I artikel 18 i direktivet, som har rubriken ”Förfarandegarantier och öppenhet”, anges följande i punkterna 2 och 4:

”2. Om de upplysningar som lagts fram till stöd för ansökan är otillräckliga kan behandlingen av ansökan avbrytas, och de behöriga myndigheterna skall underrätta sökanden om vilka kompletterande upplysningar som krävs.

…

4. Om en ansökan avslås eller ett uppehållstillstånd som har utfärdats enligt detta direktiv återkallas skall den berörda personen ha rätt till rättslig prövning inför den berörda medlemsstatens myndigheter.”

Förordning (EU) nr 267/2012

I artikel 23.2 d i rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 1263/2012 av den 21 december 2012 (EUT L 356, 2012, s. 34) (nedan kallad förordning nr 267/2012) föreskrivs följande. ”Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör de personer, enheter och organ som anges i bilaga IX till den förordningen ska frysas, om det i den bilagan fastställts att de ”är andra personer, enheter eller organ som tillhandahåller stöd, t.ex. materiellt, logistiskt eller ekonomiskt stöd, till den iranska regeringen och enheter som ägs eller kontrolleras av dem, eller personer och enheter som är associerade med dem”.

Nämnda bilaga har ändrats ett flertal gånger, bland annat eftersom ytterligare restriktiva åtgärder vidtagits. Det följer av punkt I B, avseende personer och enheter som deltar i kärnteknisk verksamhet eller i verksamhet med ballistiska robotar samt personer och enheter som ger stöd till Irans regering, i bilagan i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 av den 7 november 2014 (EUT L 325, 2014, s. 3), att bilagan omfattar Sharif University of Technology (Sharifs tekniska universitet) (Iran) (nedan kallat SUT).

De skäl som angetts för att föra upp SUT på förteckningen i fråga är följande:

”[SUT] har ett antal samarbetsavtal med iranska statliga organisationer som är uppförda på FN:s och/eller EU:s förteckningar och som bedriver militär verksamhet eller verksamhet med militär anknytning, särskilt inom området produktion och inköp av ballistiska robotar. Exempel på sådana avtal är ett avtal med den på EU:s förteckningar uppförda Aerospace Industries Organisation för bland annat produktion av satelliter, samarbete med Irans försvarsministerium och Irans revolutionsgarde vad gäller konkurrens i att utforma 'smarta båtar’ samt ett bredare avtal med flygvapnet inom Irans revolutionsgarde som omfattar utveckling och förstärkning av universitetets förbindelser, organisatoriskt och strategiskt samarbete.

SUT är part i ett avtal mellan sex universitet som ger stöd till Irans regering genom försvarsrelaterad forskning och SUT ger forskarkurser i teknik för obemannade luftfartyg (UAV) som bland annat utformats av ministeriet för vetenskap. Allt sammantaget visar detta på ett betydande samarbete med Irans regering inom militära områden eller områden med militär anknytning, vilket utgör stöd till Irans regering.”

Tysk rätt

4 § Gesetz über den Aufenthalt, die Erwerbstätigkeit und die Integration von Ausländern im Bundesgebiet (lagen om utlänningars vistelse, förvärvsarbete och integration i Tyskland) i dess lydelse av den 25 februari 2008 (BGBl. I, s. 162) (nedan kallad AufenthG), har rubriken ”Krav på uppehållstillstånd”. I 4 § stycke 1 föreskrivs följande:

”En utlänning som reser in i eller vistas på Förbundsrepubliken Tysklands territorium måste inneha uppehållstillstånd … Ett sådant tillstånd beviljas i form av

en visering enligt 6 § stycke 1 punkterna 1 och 3,

…”