Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Ireland – Irland) – Minister for Justice and Equality mot Francis Lanigan
(Mål C-237/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 6 - Rätt till frihet och säkerhet - Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Rambeslut 2002/584/RIF - Den europeiska arresteringsordern - Skyldighet att verkställa den europeiska arresteringsordern - Artikel 12 - Fortsatt frihetsberövande av den eftersökta personen - Artikel 15 - Beslut om överlämnande - Artikel 17 - Tidsfrister och villkor för beslutet om verkställande - Följder av att fristerna överskrids))
(2015/C 302/15)
Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol
High Court of Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Minister for Justice and Equality
Motpart: Francis Lanigan

Domslut
Artiklarna 15.1 och 17 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess ändrade lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att den verkställande rättsliga myndigheten fortsätter att vara skyldig att anta beslutet om verkställande av den europeiska arresteringsordern efter det att de tidsfrister som föreskrivs i artikel 17 har löpt ut.
Artikel 12 i det nämnda rambeslutet, jämförd med artikel 17 i samma beslut, ska mot bakgrund av artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för att den eftersökta personen i en sådan situation hålls fortsatt frihetsberövad i enlighet med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten även om den sammanlagda längden på den tidsperiod som personen varit frihetsberövad överskrider dessa frister, under förutsättning att längden på tidsperioden inte är orimlig med hänsyn till det förfarande som följts i det nationella målet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Om den verkställande rättsliga myndigheten beslutar att frihetsberövandet av den eftersökta personen ska upphöra, är nämnda myndighet skyldig att förena det tillfälliga försättandet på fri fot av personen i fråga med de åtgärder som den bedömer vara nödvändiga för att undvika att vederbörande avviker och att säkerställa att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande av personen föreligger så länge något slutgiltigt beslut om verkställande av den europeiska arresteringsordern inte har fattats.
(1)  EUT C 236, 20.7.2015.

Full & Egal Universal Law Academy