Mål C‑416/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott – Direktiven 91/628/EEG och 93/119/EG – Förordning (EG) nr 1/2005 – Skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt eller avlivning – Strukturerat och utbrett åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna”

Sammanfattning av domen

1. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet

(Artikel 226 EG)

2. Talan om fördragsbrott – Bevis för fördragsbrott – Kommissionens bevisbörda

(Artikel 226 EG)

3. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, artikel 5 A.1 a)

4. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 första stycket b och d)

5. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, bilagan, kapitel VII, punkt 48.7 b)

1. Även om de yrkanden som framställs i en ansökan i ett mål om fördragsbrott i princip inte får avse andra fördragsbrott än dem som gjorts gällande i det motiverade yttrandets slutsats och i den formella underrättelsen, har kommissionen inte desto mindre möjlighet att göra gällande att sådana skyldigheter som härrör från den ursprungliga versionen av en gemenskapsrättsakt som senare ändrats eller upphävts, och som kvarstår genom bestämmelserna i en ny gemenskapsrättsakt, har åsidosatts. Däremot kan inte tvisteföremålet utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser som saknar sin motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom detta skulle innebära att de väsentliga formföreskrifterna för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrottet åsidosattes.

(se punkt 28)

2. I ett mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG åligger det kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion. När kommissionen har tillhandahållit tillräckliga uppgifter för att bevisa de faktiska omständigheter som har inträffat i svarandemedlemsstatens territorium, åligger det denna medlemsstat att på ett sakligt och detaljerat sätt bestrida de uppgifter som kommissionen lagt fram och följderna av dessa.

(se punkterna 32 och 33)

3. Kommissionen har inte visat att det föreligger en administrativ praxis i en medlemsstat som uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet och som strider mot medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, när kommissionen endast påstår att vissa transportörer saknat tillstånd eller haft ett tillstånd som upphört att gälla, men inte lämnar några exakta uppgifter om antalet transportörer som saknat tillstånd eller som haft ett tillstånd som upphört att gälla eller om antalet transportörer som kontrollerats.

Vad gäller argumentet att listorna över transportörer inte alltid är uppdaterade kan det konstateras att det åligger kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger. I avsaknad av preciseringar, särskilt i fråga om antalet berörda listor eller det totala antalet listor som har kontrollerats, är den omständigheten att vissa listor över transportörer inte är uppdaterade inte tillräcklig för att det ska anses styrkt att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628.

(se punkterna 44, 45 och 47–49)

4. En medlemsstat, vars myndigheter endast kan kontrollera genomförandet av färdplaner och inte de uppgifter som anges däri, när planerna har upprättats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, har inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen, 8 första stycket b och d i direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003.

Syftet med kontrollen av färdplanerna är att säkerställa att de krav som uppställs i direktiv 91/628 följs. Kontrollen kan följaktligen inte inskränka sig till en granskning av att det finns en färdplan eller en granskning av de uppgifter som anges däri, utan ska även innefatta en bedömning av huruvida djurtransporten är förenlig med gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport. Under dessa omständigheter räcker en kontroll av de uppgifter som anges i färdplanerna inte för att uppfylla de skyldigheter som följer av direktivet.

(se punkterna 65–68)

5. En medlemsstat som inte vidtar lämpliga åtgärder för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg har inte uppfyllt sina skyldigheter enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003.

Enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 ska, vid sjötransporter som regelbundet och direkt förbinder två geografiska punkter inom gemenskapen och som sker med fordon som har lastats på fartygen utan att djuren avlastats, en vilotid på tolv timmar i princip föreskrivas för djuren efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna. I denna bestämmelse föreskrivs det visserligen inte uttryckligen att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa viloutrymmen för djuren i hamnarna, men en sådan skyldighet utgör en naturlig följd av kravet på att djuren ska få vila under tolv timmar efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna. Det skulle nämligen vara omöjligt för transportörerna att iaktta en vilotid på tolv timmar om inte medlemsstaterna såg till att det fanns utrymmen tillgängliga för detta ändamål.

(se punkterna 75, 76 och 79)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 10 september 2009 (*)

I mål C‑416/07,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 4 september 2007,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av H. Tserepa‑Lacombe och F. Erlbacher, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Grekland, företrädd av S. Charitaki, S. Papaïoannou och E.‑M. Mamouna, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Klučka (referent), U. Lõhmus, P. Lindh och A. Arabadjiev,

generaladvokat: V. Trstenjak,

justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 januari 2009,

och efter att den 2 april 2009 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.1 a i och ii, 5 A.2 b, 5 A.2 d i första strecksatsen, 8, 9 och 18.2 i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG (EGT L 340, s. 17), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14 april 2003 (EUT L 122, s. 1) (nedan kallat direktiv 91/628), samt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till samma direktiv och, sedan den 5 januari 2007, enligt artiklarna 5.4, 6.1, 13.3. 13.4, 15.1, 25, 26 och 27.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 2005, s. 1) samt enligt artiklarna 3, 5.1 d, 6.1 och 8 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning (EGT L 340, s. 21, svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 194), i dess lydelse enligt förordning nr 1/2005 (nedan kallat direktiv 93/119), genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder

– för att se till att varje transportör av djur har ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten och är registrerad på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att snabbt identifiera transportören, i synnerhet vid åsidosättande av bestämmelserna om djurens välbefinnande under transport,

– för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner/färdjournaler,

– för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg,

– för att säkerställa att inspektionerna av transportmedlen och djuren verkligen utförs,

– för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder åläggs vid upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna om skydd av djur under transport,

– för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt, och

– för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsbestämmelserna

Direktiv 91/628

2 I artikel 5 A.1 a i och ii i direktiv 91/628 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall se till att

1. varje transportör

a) är

i) registrerad på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att snabbt identifiera vederbörande om kraven i detta direktiv inte efterlevs,

ii) omfattad av ett tillstånd som gäller all transport av ryggradsdjur som utförs på något av de områden som anges i bilaga I till direktiv 90/675/EEG, och som har utfärdats av den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten eller, om det gäller ett företag som är etablerat i tredje land, av en behörig myndighet i en av unionens medlemsstater, under förutsättning att den person som ansvarar för transporten skriftligen förbinder sig att uppfylla kraven i den gällande veterinärmedicinska lagstiftningen.”

3 Artikel 5 A.2 b i direktivet har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall se till att

…

2. transportören

…

b) när det gäller djur som anges i artikel 1.1 a och som är avsedda för handel mellan medlemsstater eller för att exporteras till tredje länder, och i fall där transporttiden överstiger åtta timmar, upprättar en färdplan enligt förlagan i kapitel VIII i bilagan, som under transporten skall bifogas hälsocertifikatet och i planen även ange eventuella mellanstationer och omlastningsstationer.”

4 I artikel 5 A.2 d i första strecksatsen i samma direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall se till att

…

2. transportören

...

d) ser till

i) att originalet till den färdplan som anges under b

– är riktigt och rätt ifyllt av rätt personer.”

5 I artikel 8 i direktiv 91/628 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall, i enlighet med de principer och kontrollregler som fastställs i direktiv 90/425/EEG, sörja för att de berörda myndigheterna kontrollerar efterlevnaden av kraven i detta direktiv genom att genomföra icke diskriminerande inspektioner av

a) transportmedlen och djuren under vägtransporten,

b) transportmedlen och djuren vid ankomstplatserna …,

c) transportmedlen och djuren på marknaderna och avreseplatserna samt vid mellanstationer och omlastningsstationer,

d) de uppgifter som nämns i de medföljande handlingarna.

Dessa inspektioner skall avse ett lämpligt urval av djur som varje år transporteras inom varje medlemsstat och kan utföras vid samma tillfällen som de kontroller som utförs för andra ändamål.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall årligen till kommissionen rapportera hur många inspektioner som har utförts under föregående kalenderår för var och en av punkterna a, b, c och d inklusive detaljerade uppgifter om alla konstaterade överträdelser och de följdåtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten.

Kontroller kan för övrigt också utföras vid transport av djur på det egna territoriet när medlemsstatens behöriga myndighet förfogar över sådan information som ger anledning att anta att en överträdelse har begåtts.

Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte de kontroller som utförs inom ramen för de uppdrag som på ett icke-diskriminerande sätt utförs av de myndigheter som har till uppgift att tillämpa lagarna i en medlemsstat.”

6 I artikel 9.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Om det under transporten konstateras att bestämmelserna i detta direktiv inte efterlevs eller inte har efterlevts skall den behöriga myndigheten på den plats där ett sådant konstaterande har gjorts kräva att den person som ansvarar för transportmedlen vidtar de åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att säkerställa de berörda djurens välbefinnande.

Beroende på omständigheterna kan dessa åtgärder omfatta

a) att transporten avslutas eller att djuren sänds tillbaka till sin avsändningsort närmaste vägen, förutsatt att denna åtgärd inte orsakar djuren onödigt lidande,

b) att djuren hålls i lämplig förvaring och ges adekvat skötsel tills problemet är löst,

c) att djuren avlivas på ett humant sätt. Användningen av dessa djurs slaktkroppar regleras enligt bestämmelserna i direktiv 64/433/EEG.”

7 I artikel 18.2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”I fall av upprepade överträdelser av detta direktiv eller av en överträdelse som har medfört allvarligt lidande för djuren, skall den ifrågavarande medlemsstaten – utan att detta påverkar övriga föreskrivna sanktioner – vidta de åtgärder, som är nödvändiga för att inskrida mot de konstaterade överträdelserna, varvid dessa åtgärder kan innefatta tillfälligt upphävande eller till och med indragning av det tillstånd till vilket hänvisning sker i artikel [5A.1 a ii].

Medlemsstaterna skall, när de inför sin nationella lagstiftning, fastlägga vilka åtgärder som skall vidtas för att inskrida mot konstaterade överträdelser.”

8 Punkt 48 i bilagan till direktiv 91/628, med rubriken ”Intervaller för vattning och utfordring samt transporttidens och viloperiodens längd”, innehåller punkt 7 b, vari följande föreskrivs:

”Vid sjötransporter som regelbundet och direkt förbinder två geografiska punkter inom gemenskapen och som sker med fordon som har lastats på båtarna utan att djuren avlastats, skall en vilotid av 12 timmar föreskrivas för djuren efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten, utom om sjötransportens varaktighet gör det möjligt att inordna resan i det allmänna schemat i punkterna 2–4 [i nämnda punkt 48].”

Direktiv 93/119

9 I artikel 3 i direktiv 93/119 föreskrivs följande:

”Djur skall skonas från all onödig upphetsning, smärta och lidande under förflyttning, uppstallning, fasthållning, bedövning, slakt eller avlivning.”

10 I artikel 5.1 d i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”Hovdjur, idisslare, svin, kaniner och fjäderfä som förs till slakterier för att slaktas skall

…

d) avblödas i enlighet med bilaga D.”

11 Artikel 6.1 i samma direktiv har följande lydelse:

”Instrument, fasthållningsanordningar och annan utrustning och anläggningar som används vid bedövning och avlivning skall utformas, konstrueras, underhållas och användas på ett sådant sätt att bedövningen eller avlivningen sker snabbt och effektivt i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. Den behöriga myndigheten skall kontrollera att instrument, fasthållningsanordningar och annan utrustning som används vid bedövning eller avlivning är i överensstämmelse med ovanstående principer och skall regelbundet kontrollera att de är i gott skick och kan uppfylla denna målsättning.”

12 I artikel 8 i direktiv 93/119 föreskrivs följande:

”Den behöriga myndigheten skall ansvara för att det utförs besiktningar och kontroller av slakterier och skall vid alla tidpunkter ha fritt tillträde till slakteriernas alla delar för att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs. Besiktningarna och kontrollerna får dock genomföras samtidigt som kontroller som genomförs i andra syften.”

Det administrativa förfarandet

13 Sedan år 1998 har Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor vid kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd (Food and Veterinary Office, nedan kallat FVO) utfört inspektioner i Grekland för att kontrollera att gemenskapsbestämmelserna om djurskydd, särskilt under transport och vid slakt, har genomförts på ett effektivt sätt.

14 Under flera av de inspektioner som utfördes under perioden 1998–2006 konstaterade FVO att nämnda gemenskapsbestämmelser inte hade iakttagits. Kommissionen har särskilt grundat sig på inspektion nr 8729/2002 den 18–20 november 2002, inspektion nr 9002/2003 den 13–17 januari 2003, inspektion nr 9176/2003 den 21–25 juli 2003, inspektion nr 9211/2003 den 15–19 september 2003 och inspektion nr 7273/2004 den 4–8 oktober 2004.

15 Den 13 juli 2005 sände kommissionen en formell underrättelse till Republiken Grekland angående den bristfälliga tillämpningen och det bristfälliga genomförandet av flera bestämmelser i direktiven 91/628 och 93/119 samt artikel 10 EG, vilken besvarades av medlemsstaten genom skrivelse av den 20 september 2005.

16 Efter flera informationsutbyten och efter att den 21 februari till den 1 mars 2006 ha utfört inspektion nr 8042/2006, avgav kommissionen den 4 juli 2006 ett motiverat yttrande och anmodade Republiken Grekland att vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta yttrande inom en frist på två månader från mottagandet av detsamma. Medlemsstaten besvarade det motiverade yttrandet den 8 september 2006.

17 Den 4–15 september 2006 utförde FVO inspektion nr 8167/2006 för att kontrollera efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna om djurens välbefinnande och bekräftade i sin rapport de överträdelser och brister som tidigare konstaterats på detta område.

18 Kommissionen beslutade mot denna bakgrund att väcka förevarande talan.

Talan

Upptagande till sakprövning

Parternas argument

19 Republiken Grekland har ifrågasatt det övergripande synsätt som kommissionen har intagit i sin talan. Republiken Grekland anser att talan som helhet är opreciserad och därför inte kan tas upp till sakprövning.

20 Republiken Grekland har generellt hävdat att kommissionen inte har åberopat några exakta omständigheter och inte har lagt fram några bevis som gör det möjligt att fastställa, för varje påstådd underlåtenhet, vilken situation som förelåg vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet. Denna medlemsstat anser att kommissionen, för att kunna göra en rättslig bedömning av de aktuella faktiska omständigheterna med iakttagande av medlemsstatens rätt till försvar, borde ha nämnt ett rimligt antal konkreta omständigheter som till sin art är sådana att de kan styrka dels det åsidosättande av gemenskapsrätten som har gjorts gällande, dels att detta åsidosättande fortsatte, i vart fall fram till utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet.

21 Kommissionen anser däremot att det står den fritt att, i ett enda förfarande, i ett sammanhang behandla frågan huruvida gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt har iakttagits. Det finns ingenting som hindrar att kommissionen åberopar flera grunder som inte avser ett enstaka faktiskt konstaterande, utan ett stort antal fall som har upptäckts av FVO och som visar på ett strukturerat och utbrett åsidosättande av de skyldigheter som åligger Republiken Grekland vad gäller skydd av djur under transport och vid slakt.

22 Kommissionen anser således att talan, vilken syftar till att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i direktiven 93/119 och 91/628 samt sedan den 5 januari 2007 – det vill säga efter utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet – bestämmelserna i förordning nr 1/2005, kan tas upp till sakprövning.

Domstolens bedömning

23 Vad beträffar kommissionens övergripande synsätt påpekar domstolen inledningsvis att det inte finns någon bestämmelse i EG‑fördraget som utgör hinder mot att i ett sammanhang behandla ett stort antal situationer, på grundval av vilka kommissionen anser att en medlemsstat vid upprepade tillfällen och under en längre tid har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. Detta påverkar inte den skyldighet att uppfylla bevisbördan som åvilar kommissionen vid förfaranden enligt artikel 226 EG (dom av den 26 april 2007 i mål C‑135/05, kommissionen mot Italien, REG 2007, s. I‑3475, punkt 20).

24 Det följer vidare av fast rättspraxis att ett fördragsbrott kan bero på en administrativ praxis som strider mot gemenskapsrätten, när denna praxis uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet, även om de tillämpliga nationella bestämmelserna i sig är förenliga med gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 12 maj 2005 i mål C‑278/03, kommissionen mot Italien, REG 2005, s. I‑3747, punkt 13, och av den 26 april 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 21).

25 Slutligen har domstolen redan funnit att talan som kommissionen väckt i liknande sammanhang kunde tas upp till sakprövning. Så var fallet bland annat i mål C‑502/03, kommissionen mot Grekland, där dom meddelades den 6 oktober 2005, i vilket kommissionen just gjorde gällande att denna medlemsstat hade gjort sig skyldig till ett strukturerat och utbrett åsidosättande av artiklarna 4, 8 och 9 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39, svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32, svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66). Så var även fallet i mål C‑423/05, kommissionen mot Frankrike, där dom meddelades den 29 mars 2007, i vilket det även gjordes gällande ett åsidosättande av samma artiklar och av artikel 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1). Det finns ingenting som hindrar att samma synsätt kan anläggas på djurskyddsområdet.

26 Följaktligen kan det övergripande synsätt som kommissionen har intagit inom ramen för sin talan godtas.

27 Vad gäller frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning såvitt avser de grunder som rör bestämmelserna i förordning nr 1/2005, vilken har upphävt och ersatt direktiv 91/628 från och med den 5 januari 2007, det vill säga efter utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet ska det erinras om att förekomsten av ett fördragsbrott, inom ramen för en talan som väcks med stöd av artikel 226 EG, enligt fast rättspraxis ska bedömas utifrån den gemenskapslagstiftning som var i kraft då den tidsfrist löpte ut som kommissionen hade ålagt medlemsstaten i fråga för att den skulle rätta sig efter dess motiverade yttrande (se bland annat dom av den 10 september 1996 i mål C‑61/94, kommissionen mot Tyskland, REG 1996, s. I‑3989, punkt 42, och av den 5 oktober 2006 i mål C‑377/03, kommissionen mot Belgien, REG 2006, s. I‑9733, punkt 33).

28 Som domstolen redan har slagit fast och som generaladvokaten har anfört i punkt 35 i sitt förslag till avgörande är det dock så att, även om de yrkanden som ansökan innehåller i princip inte får avse andra fördragsbrott än dem som gjorts gällande i det motiverade yttrandets slutsats och i den formella underrättelsen, kommissionen inte desto mindre har möjlighet att göra gällande att sådana skyldigheter som härrör från den ursprungliga versionen av en gemenskapsrättsakt som senare ändrats eller upphävts, och som kvarstår genom bestämmelserna i en ny gemenskapsrättsakt, har åsidosatts (se, i det avseendet, dom av den 9 november 1999 i mål C‑365/97, kommissionen mot Italien, REG 1999, s. I‑7773, punkt 36, och av den 12 juni 2003 i mål C‑363/00, kommissionen mot Italien, REG 2003, s. I‑5767, punkt 22). Däremot kan inte tvisteföremålet utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser som saknar sin motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom detta skulle innebära att de väsentliga formföreskrifterna för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrottet åsidosattes (se bland annat dom av den 12 juni 2003 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 22).

29 Följaktligen kan de yrkanden i kommissionens ansökan som syftar till att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i förordning nr 1/2005 i princip tas upp till sakprövning, under förutsättning att skyldigheterna i förordning nr 1/2005 motsvarar de skyldigheter som följer av direktiv 91/628.

30 Det ska dock framhållas att kommissionen, som svar på en fråga som ställdes under det muntliga förfarandet, har preciserat att förevarande talan om fördragsbrott ska tolkas så, att den i själva verket endast avser bestämmelserna i direktiv 91/628 och inte bestämmelserna i förordning nr 1/2005, vilka har åberopats i syfte att visa att de grekiska myndigheternas praxis hade en viss grad av varaktighet.

31 Under dessa omständigheter ska domstolens bedömning begränsas till frågan huruvida de anmärkningar som avser huruvida bestämmelserna i direktiv 91/628 är välgrundade.

Kommissionens anmärknin