Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

1. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskaperna - Österrike - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Övergångsåtgärder avseende handel med jordbruksprodukter - Beskattning av överskjutande lager - Kommissionens behörighet

(Anslutningsakten av år 1994, artikel 149.1, kommissionens förordning nr 3108/94, artikel 4)

2. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskaperna - Österrike - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Övergångsåtgärder avseende handel med jordbruksprodukter - Beskattning av överskjutande lager - Principerna om proportionalitet och om skydd för berättigade förväntningar - Åsidosättande - Föreligger inte

(Anslutningsakten av år 1994, artiklarna 145.2 och 149.1, kommissionens förordning nr 3108/94, artikel 4)

3. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskaperna - Österrike - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Övergångsåtgärder avseende handel med jordbruksprodukter - Beskattning av överskjutande lager - Innehavare av ett överskjutande lager - Begrepp

(Kommissionens förordning nr 3108/94, artikel 4)

4. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskaperna - Österrike - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Övergångsåtgärder avseende handel med jordbruksprodukter - Beskattning av överskjutande lager - Beräkning av skatten - Tunisisk olivolja - Tillämplig importpålaga

(Kommissionens förordning nr 3108/94, artikel 4.3)

5. Anslutning av nya medlemsstater till gemenskaperna - Österrike - Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Övergångsåtgärder avseende handel med jordbruksprodukter - Beskattning av överskjutande lager - Beräkning av skatten - Åsidosättande av likabehandlingsprincipen - Föreligger inte

(Kommissionens förordning nr 3108/94, artikel 4.3)

Sammanfattning

1. Kommissionen var behörig att med stöd av artikel 149.1 i anslutningsakten av år 1994 anta de bestämmelser om beskattning av överskjutande lager i de nya medlemsstaterna som finns i artikel 4 i förordning nr 3108/94 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning.

( se punkt 24 samt punkt 1 i domslutet )

2. Artikel 4 i förordning nr 3108/94 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning strider varken mot proportionalitetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar.

För det första har kommissionen, genom att införa en avgift på överskjutande lager som fanns i de nya medlemsstaterna och genom att fastställa villkoren för dess tillämpning, valt den lösning som den bland flera möjliga alternativ ansåg vara den lämpligaste för att undanröja riskerna för att den gemensamma organisationen av marknaden skulle fungera sämre. Dessa risker skulle kunna uppkomma genom att lager som översteg det som kan anses motsvara en normal lagring, i den mening som avses i artikel 145.2 i anslutningsakten av år 1994, byggdes upp. Nämnda avgift syftar till att hindra att sådana lager byggs upp eller åtminstone att neutralisera de ekonomiska fördelar som lagrens innehavare förväntar sig, genom att behandla dessa på samma sätt som operatörer från gemenskapen med tolv medlemmar, operatörer som de konkurrerar med på samma marknad. Avgiften måste i princip anses vara ägnad att uppnå målet att underlätta genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaden i de nya medlemsstaterna som anges i artikel 149.1 i anslutningsakten, utan att gränserna för vad som är nödvändigt i detta hänseende för den skull överskrids. Härav följer att kommissionen inte har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar inom jordbruksområdet och inte åsidosatt proportionalitetsprincipen.

Eftersom principen om skydd för berättigade förväntningar kan göras gällande i förhållande till gemenskapsrättsliga bestämmelser endast i den utsträckning som gemenskapen själv tidigare har skapat en situation som kan ge upphov till en berättigad förväntning, så har gemenskapen för det andra inte på något sätt, vare sig genom en handling eller en underlåtenhet, antytt för de berörda kretsarna att några övergångsåtgärder, syftande till att undvika konkurrensstörningar och sådana spekulationsvinster som kan uppkomma genom att överskjutande lager byggs upp, inte skulle vidtas vid tidpunkten för den utvidgning som skedde den 1 januari 1995. Vidare borde en normalt omsorgsfull ekonomisk operatör, sedan offentliggörandet av anslutningsakten av år 1994 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ha haft kännedom om att enligt artikel 149.1 i nämnda akt var kommissionen behörig att vidta övergångsåtgärder för att anpassa den ordning som gällde i de nya medlemsstaterna till den som skulle gälla för den gemensamma organisationen av marknaden, samt att sådana åtgärder i förekommande fall kunde ha återverkningar på de överskjutande lager som hade byggts upp redan vid tidpunkten för offentliggörandet av förordning nr 3108/94.

( se punkterna 27-29, 31-33 samt punkt 2 i domslutet )

3. Begreppet innehavare av ett överskjutande lager i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 3108/94 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning, i vilken föreskrivs bestämmelser om beskattning av överskjutande lager i de nya medlemsstaterna, avser varje person som kan saluföra den lagrade produkten och därigenom göra en vinst.

( se punkt 45 samt punkt 3 i domslutet )

4. Artikel 4.3 i förordning nr 3108/94 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning måste tolkas så att den "importpålaga" som i gemenskapen med tolv medlemmar var tillämplig på import av tunisisk olivolja per den 31 december 1994 var den avgift som anges i bilaga 1 till förordning nr 3307/94 om fastställelse av minimiavgifter på import av olivolja och avgifter på import av andra produkter från olivoljesektorn.

( se punkt 48 samt punkt 4 i domslutet )

5. Artikel 4.3 i förordning nr 3108/94 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning strider inte mot principen om likabehandling av de ekonomiska operatörerna i medlemsstaterna på grund av att det i denna, inom ramen för det allmänna systemet enligt förordning nr 3307/94 om fastställelse av minimiavgifter på import av olivolja och avgifter på import av andra produkter från olivoljesektorn, föreskrivs en avgift för de överskjutande lager som per den 1 januari 1995 innehades i de nya medlemsstaterna, i syfte att hindra eller neutralisera sådana handelsstörningar som riskerade att störa den gemensamma organisationen av marknaden.

De operatörer i de nya medlemsstaterna som denna dag innehade överskjutande lager av tunisisk olivolja, som importerats enligt det system som gällde i dessa stater, befann sig inte i en situation som var jämförbar med situationen för de operatörer från gemenskapen med tolv medlemmar som från den 1 mars till den 31 oktober 1994 i förekommande fall kunde importera olivolja från Tunisien inom ramen för den förmånsbehandling som föreskrevs i det tidigare gällande samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Tunisien.

( se punkterna 50 och 51 samt punkt 5 i domslutet )

Parter

I mål C-179/00,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Verwaltungsgerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Gerald Weidacher (konkursförvaltare för Thakis Vertriebs- und Handels GmbH)

och

Bundesminister für Land- und Forstwirtschaft,

angående tolkningen av artikel 149.1 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1) och om giltigheten och tolkningen av kommissionens förordning (EG) nr 3108/94 av den 19 december 1994 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning (EGT L 328, s. 42, svensk specialutgåva, område 3, volym 64, s. 75),

meddelar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna L. Sevón och M. Wathelet (referent),

generaladvokat: J. Mischo,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom G. Braun och M. Niejahr, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 20 november 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1 Verwaltungsgerichtshof har, genom beslut av den 17 april 2000 som inkom till domstolens kansli den 12 maj samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt fem frågor om tolkningen av artikel 149.1 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1, nedan kallad anslutningsakten) och om giltigheten och tolkningen av kommissionens förordning (EG) nr 3108/94 av den 19 december 1994 om övergångsåtgärder vad avser handeln med jordbruksprodukter med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning (EGT L 328, s. 42, svensk specialutgåva, område 3, volym 64, s. 75).

2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Gerald Weidacher, konkursförvaltare för Thakis Vertriebs- und Handels GmbH (nedan kallat Thakis), och Bundesminister für Land- und Forstwirtschaft (det österrikiska jord- och skogsbruksministeriet) beträffande en skattefordran som reglerats med anledning av innehavet av ett överskjutande lager olivolja.

Tillämpliga bestämmelser

3 Enligt artikel 137.2 andra strecksatsen i anslutningsakten skall, om något annat inte föreskrivs i akten, "[d]e rättigheter och skyldigheter som följer av den gemensamma jordbrukspolitiken ... fullt ut gälla de nya medlemsstaterna".

4 I artikel 145.2 i anslutningsakten, vilken reglerar förhållandena för de jordbruksprodukter som fanns i lager vid dagen för anslutningen, föreskrivs följande:

"Varje sådant lager av varor i fri omsättning på de nya medlemsstaternas territorier den 1 januari 1995 som är större än vad som kan anses motsvara en normal lagring skall avvecklas av dessa medlemsstater på deras bekostnad genom det gemenskapsförfarande och inom den tid som bestäms enligt förfarandet i artikel 149.1. Begreppet normal lagring skall för varje varuslag definieras på grundval av de kriterier och mål som gäller för den gemensamma organisationen av marknaden för varan."

5 I artikel 149.1 i anslutningsakten föreskrivs följande:

"Om det behövs övergångsåtgärder för att underlätta övergången från den ordning som gäller i de nya medlemsstaterna till den som skall gälla vid en gemensam organisation av marknaden på de villkor som denna avdelning föreskriver, skall sådana åtgärder beslutas enligt det förfarande som anges i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG [rådets förordning av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT 172, s. 3025, som har ändrats flera gånger, svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167)] eller, allt efter omständigheterna, i motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma marknadsorganisationen för jordbruksprodukter. Dessa åtgärder kan beslutas under tiden fram till den 31 december 1997 och får inte tillämpas efter den dagen."

6 Kommissionen antog på grundval av artikel 149.1 i anslutningsakten förordning nr 3108/94, vars tredje skäl har följande lydelse:

"Sedan den inre marknaden fullbordades har jordbruksprodukters rörelser inte varit föremål för några kontroller vid de inre gränserna. Därför förefaller en systematisk beskattning av produkter som är utsatta för snedvridning av handeln, antingen under det att de skickas från en medlemsstat till en annan eller när de införs från en medlemsstat till en annan, inte tillräckligt verkningsfull. Snedvridningar av handeln som riskerar att störa marknadsorganisationerna omfattar ofta produkter som förflyttas onaturligt med anledning av utvidgningen och som inte utgör en del av den berörda statens normala lager. Därför bör det fastställas bestämmelser om beskattning av överskjutande lager i de nya medlemsstaterna."

7 Enligt artikel 4 i förordning nr 3108/94 gäller följande:

"1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 145.2 i anslutningsakten, och om ingen strängare lagstiftning gäller på nationell nivå, skall de nya medlemsstaterna beskatta innehavare av överskjutande lager från och med den 1 januari 1995.

...

2. Vid fastställandet av varje innehavares överskjutande lager skall de nya medlemsstaterna särskilt ta hänsyn till följande:

- Genomsnittet av tillgängliga lager under åren som föregick anslutningen.

- Handeln under åren som föregick anslutningen.

- Under vilka omständigheter dessa lager byggdes upp.

[Begreppet överskjutande lager är även tillämpligt på jordbruksprodukter som är avsedda för marknaderna i de nya medlemsstaterna.]

3. Det skattebelopp som avses i punkt 1 skall

- i fråga om produkter från tredje land utgöra mellanskillnaden mellan den importpålaga som gäller i gemenskapen med tolv medlemmar per den 31 december 1994 och den importpålaga som gäller i den nya medlemsstaten samma dag, om denna är mindre än importpålagan i gemenskapen med tolv medlemmar,

...

4. För att säkerställa att den skatt som avses i punkt 1 tillämpas på ett korrekt sätt skall de nya medlemsstaterna omgående genomföra en inventering av de lager som är tillgängliga per den 1 januari 1995.

5. Denna artikel skall tillämpas i fråga om produkter som omfattas av följande KN-nummer:

- för Österrike: 1006, 0806 20, 1702 10, 1509, 1510,

..."

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

8 Thakis köpte i oktober 1994 en stor mängd olivolja i Tunisien. Genom ett avtal om ställande av säkerhet av den 13 december 1994 pantsattes den del av varan som var avsedd för Österrike hos en österrikisk bank, A-Bank. Varan, som var försedd med transporthandlingar som upprättats i A-Banks namn, lämnade Tunisien den 21 december 1994 och tullklarerades den 29 december samma år, en tidpunkt då varan ännu inte hade lastats ur.

9 Den 31 december 1994 befann sig en del av den olivolja som importerats av Thakis under A-banks kontroll i ett lager hos ett österrikiskt vinföretag och en annan del i järnvägsvagnar som under transportörens ansvar stod uppställda på en österrikisk järnvägsstation.

10 Agrarmarkt Austria (den österrikiska tillsynsmyndigheten för jordbruksmarknaden) ansåg att Thakis den 1 januari 1995 var innehavare, i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 3108/94, av ett överskjutande lager av tunisisk olivolja om 1 091 341 kg och förelade den 1 februari 1995 Thakis att ställa en säkerhet för att garantera en skattefordran som skulle regleras i förtid på grund av innehavet av ett överskjutande lager. Den 3 april samma år delgav Agrarmarkt Austria Thakis, efter det att detta bolag hade gått i konkurs, ett taxeringsbeslut avseende ett belopp om 11 086 683 ATS.

11 Beloppet hade beräknats i enlighet med artikel 4.3 i förordning nr 3108/94 på grundval av mellanskillnaden mellan den avgift på importerad olja som per den 31 december 1994 gällde i gemenskapen med tolv medlemmar respektive den som gällde i Österrike.

12 Den tillämpliga tulltaxan i Österrike uppgick vid nämnda datum till 70 ATS per 100 kg plus en tilläggsavgift på 18 procent, medan den tillämpliga avgiften i gemenskapen med tolv medlemmar enligt bilaga 1 till kommissionens förordning (EG) nr 3307/94 av den 29 december 1994 om fastställelse av minimiavgifter på import av olivolja och avgifter på import av andra produkter från olivoljesektorn (EGT L 341, s. 53) uppgick till 66,31 ecu per 100 kg (det vill säga 1 098,48 ATS/100 kg).

13 Föreläggandet avseende ställandet av en säkerhet och taxeringsbeslutet bestreds av Thakis och senare av Thakis konkursförvaltare inom ramen för ett administrativt klagomålsförfarande. Särskilt b